Konstverk i brons av Britta Nehrman (1901-1979). Försvann i slutet av juni 2012 från sin plats på Furutorpsplatsen. Dikten är hämtad från min samling Sten, brons och bokstäver som kom 2005.


Barndomens vind
har stillnat
och ett annat landskap
syns i sonens blick

Moderns lyfta hand
låter sonen förstå
att vägen vidare
är hans egen

Modern ler
medan sorgen finns
på ansiktets baksida
En sorg
som inte är av förlust
utan av förståelse
— vingar måste prövas
innan modet tar slut

Efter en sekunds tvekan
och ett djupare andetag
från barnet inom sig
tar sonen klivet vidare

Modern lämnas
och sonen blir enskild och fri
— redan ett steg förre
på väg i egen takt

Men kärleken
dröjer sig kvar mellan dem
längs osynliga stigar
utan hand som tvingar och styr

Mikael Pluto Rudesjö