En dikt om att det finns hopp även då hjärtat är bottenfruset.


En ängel klev in i mina dagar
och släppte in en levande sol
Mina dagar i skugga brändes bort
tills en strand syntes vid horisonten

Jag lämnar det gamla, det förlorade
och tar långsamma steg
ut på blankpolerad is
Ingenting är säkert och jag tvekar

Jag var som en sten utan känslor
som en våg utan riktning
som en vind utan styrka
som ett frö utan mylla

Jag såg in i ögon som såg mig
för den jag är och kan vara
Jag såg in i ögon som sa att livet är heligt
att livet är varmt om man vågar

En ängel klev in i mina nätter
och en leende måne seglade fram
på min frusna och isande himmel
Mitt hjärta smälte och blev åter levande

Mikael Rudesjö