Hon som lämnade
lever ett främmande liv
Har stelnat
i minnenas skruvstäd
Han som blev kvar
ramlade vidare
Först svävande utan kraft
till framtidens hårsvall
Sedan fallande utan stigar hem
Och slutligen stigande då en ny hand
skymtade på andra sidan oceanen
II
Så landade hon
som kunde tämja djuret
bakom hans befruktarhud
Farten från det okända
dämpades mot
hans nysköljda strand
Från himlen föll sedan
en glödgad chans
Hon och han tog spjärn
för att ta varandra i lyra
Med utsträckta armar
fångades kärlekens fågel
som plötsligt
fanns inom räckhåll
som nu är hemligheten
bakom deras ärggröna hud
Mikael Pluto Rudesjö
Dikt inspirerad av skulpturen Lekande ungdom av Axel Wallenberg. Står på S:t Jörgens plats i Helsingborgs city.

